Hjärtat är fullt …av den vinnande personligheten

söndag 6 april 2014

denvinanndepersonligheten

I veckans avsnitt pratar vi om olika personligheter och om vilka personligheter som premieras i sociala sammanhang. Varför förväntas vi sträva efter att bli mer pratsamma och ”outgoing”? Vi pratar också om vad som uppskattas hos män inte alltid uppskattas när kvinnor gör det och om ”frikyrkopersonligheten”.

Vi vill också passa på att uppmärksamma Helenas hemsida Blyga myran som lyfter fram den tysta och känsliga personligheten ur ett positivt perspektiv.

4 kommentarer

Peter B on måndag 7 april 2014 at 18:34.

Hej! Kul att lyssna på podcasten – har inte blivit av förrän nu!
Håller med om det mesta som sades i podden. Jag tycker att det har varit mycket snack i sociala medier senaste tiden om att vara extrovert eller introvert. Ofta vill man renodla personligheterna, finna fränder och kanske mer eller mindre försiktigt kasta lite skit på ”den andra sidan”. Att vara extrovert är ju som nämnt här en egenskap som premierats mer än de introverta.

Då har jag försökt förstå: vilket av dem är jag? För jag stör mig å ena sidan på extroverta människor – att de alltid ska ta sån plats, och ibland tenderar åt smått narcisisstiska drag, pga de enorma möjligheter till exponering som vårt moderna samhälle ger dem. Det är ju inte helt deras fel, man är ju i någon utsträckning ett offer för sin samtid. Men störigt är det, kan jag tycka. Då vill man gärna hitta någon soft, lugn, lyssnande person, som inte tar plats, som man bara kan ”vara” med.

Å andra sidan tycker jag verkligen att de behövs. Jag har varit i ett antal grupper, bland annat inom kyrkan, där jag kan uppleva ett inre ”krav” på att liksom öka den sociala kompetensen i gruppen, att hjälpa människor att förstå varandra, att ställa ledande frågor åt andra, osv. Jag vet inte om detta är ett extrovert drag hos mig, men i grupper av nästan enbart ”tysta” personligheter kan det ofta bli väldigt krystad stämning, och fast jag skulle önska att jag bara kunde luta mig tillbaka i dessa sammanhang blir jag utsedd till ”den verbale” som får styra upp samtalet. Då kan jag sakna de mer extroverta som utan lika stor möda kan få igång samtalen, eventuellt med fokus på sig själv.

Utifrån detta har jag två tankar. För det första behöver vi många sorters människor, både de som bjuder mer på sig själva och de som lyssnar lite extra. Man ska inte behöva skämmas för att man graviterar mer åt det ena hållet. Jag tänker däremot att det kan vara gott att sträva åt att vidga sig åt det som man har svårt för, utan att därmed förlora det man har lätt för. Dvs den som talar mycket kan gott lära sig lyssna mer, och den som alltid är tyst kanske ibland kan ta lite mer plats, när situationen kallar på det.

Det andra jag tänker att det finns både sunda och dysfunktionella varianter av både verbala och tysta människor. Det finns faror i båda sätten att vara människa, och man bör inte upphöja en viss sorts beteende till ”överlägset” eller mer sympatiskt. Varje människa har sina skatter, och sina kamper! Jag kan aldrig ursäkta mitt egna dåliga beteende med hänvisning till att ”jag är sån” – däremot kan jag välja att förstå en annan människa utifrån de förutsättningar hon har.

Oj vad det blev långt. Hoppas det ger något att läsa.
Tack för en fin podcast!
/Peter

Svara

Peter B on måndag 7 april 2014 at 18:47.

Just det, kom på en tanke jag haft kring tysta personer, som jag inte vet hur jag ska formulera. Men det jag tänker på är att vi ofta utmålar tystlåtna människor som empatiska och lyssnande per definition. Men min upplevelse är att de inte alls nödvändigtvis är det. Många tysta människor utstrålar lika mycket självupptagenhet som vissa av de mest jobbiga extroverta typerna. Jag försöker inte med detta svartmåla någon specifik personlighet. Men jag tänker att detta också tragiskt nog kan vara ett symptom på hur vi premierar en viss typ av personlighet. För den som inte finner sig själv i den typen av beteende, är det nog lätt att bli låst i en slags självupptagenhet, som går ut på att äntligen få komma till tals på det sätt som alla andra alltid får göra. Otryggheten i att vara tyst kan leda till en brist på verkligt lyssnande, den typen av lyssnande som inkluderar andra. Visst kanske personen hör det jag säger och nickar och så, men vissa personer ter sig för mig som svarta hål som är oförmögna att engagera sig socialt med det jag uttrycker.

Jag kanske verkar väldigt hård i det jag skriver, men jag tror faktiskt att det kan vara på sin plats med en nyansering också. Är jag ute och cyklar? Jag menar, några av de bästa människor jag känner kan ofta sitta tysta och välja att inte ta plats om de inte bjuds in, men det som gör dem ATTRAKTIVA är att de har ett gott hjärta som gör att man vill bjuda in dem och ge dem plats så fort de vill ha den.

Jag försöker inte närmare sätta ord på vilka som är ”attraktiva” i denna bemärkelse, men det är ju ett faktum att vi attraheras av människor som är goda, visa, kloka, generösa och allt annat sånt. Om det är något vi ska ”premiera” är det väl sådant? 🙂

Svara

Dan on måndag 7 april 2014 at 19:43.

Jag vet inte vilka personer ni umgås med och jag kan visserligen känna igen mig i vissa stereotyper. Men när jag som kille läst på socialhögskolan i stockholm då har jag verkligen upplevt hur svårt det kan vara som kille att inte vara superverbal och hur lätt en kvinna kommer undan med saker som jag som kille inte alls kommer undan med eftersom det ligger i det manliga ansvaret att vara ledarpersonlighet, att inte må psykiskt dåligt utan alltid vara drivande. Det ställs stora krav på mig som kille att anpassa mig efter hur kvinnor kommunicerar. Det skall tas hänsyn och man får inte skämta på fel sätt och man ska ha koll på att alla mår bra i gruppen och alla detaljer ska analyseras och pratas igenom. Jag börjar förstå varför kvinnor ibland klagar över att de kan ha svårt när de umgås med sina kvinnliga vänner. De vill hellre vara med någon som kan vara rak än att hela tiden linda in saker och packetera så att ingen blir ledsen.

Svara

Helena on torsdag 29 maj 2014 at 22:32.

Äntligen satte jag mig ner och lyssnade på detta avsnitt – vad glad jag blev, i dubbel bemärkelse! Både för att ni tar upp så många intressanta och kloka synvinklar på detta med personligheter och även för att ni länkat till min hemsida – tack! Ni gör ett himla bra jobb med podden och jag blir alltid glad när det kommer nya avsnitt. Pepp och tack! /Helena

Svara

Lämna en kommentar

Din mailadress kommer inte att publiceras eller delas. Obligatoriska fält är markerade med *

Du kan använda dessa HTML-taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>