Hjärtat är fullt …av aktivism

måndag 14 maj 2012

I vår andra pod pratar vi om aktivism, om vilka stereotyper som reproduceras när vi talar om aktivism och om huruvida det är viktigt att ha rätt motiv för sin aktivism.

Foto-tack till Matilda Utbult!

14 kommentarer

Elin on måndag 14 maj 2012 at 09:50.

Här är radioprogrammet vi nämner:
Lyssna: Kristna aktivister på barrikaderna

Svara

Jonas Bergström on måndag 14 maj 2012 at 20:36.

Hej Elin och Ylva!

Tack för ett bra program om ett viktigt ämne! Efter att ha lyssnat harang tänkt och funderat kring min egen roll när det gäller jämställdheten runt om kring blockaderna och aktivismen. För min utgångspunkt i min feminism att det är jag som man är en del av patriarkatet och att jag som man därför har ett ansvar för att bekämpa det. Det blir lätt väldigt teoretiskt men det handlar om hur jag agerar. Varje dag.

En del av erat program handlar om vilka som syns och hörs i media. Jag har varit med en del i media. Jag har varit med i en sändning i aktuellt om Ganna, i en SVT-dokumentär, i en artikel av Nyheter 24 efter en blockad. Min blogg refereras ofta inför och efter blockader. Dessutom har har min blogg synts mycket i samband med rapporteringen kring pastor Jean.

När jag började skriva om blockader i början av hösten tyckte jag att det fanns ett stort tomrum av information om blockaderna. Det fanns inte särskilt mycket skrivet och bloggat om blockaderna. Nu däremot är det väldigt annorlunda. Det är inte längre lika stort fokus kring min blogg, min twitter, min berättelse efter blockader. Det har blivit en mångfald. Och det är jag väldigt glad för.

Jag tror att det handlar om att vi som är män måste ta ett steg bak för att göra det möjligt för andra att ta ett steg fram. Till viss del har jag försökt göra detta. Inför dokumentären ville jag att några vänner från Ingen människa är illegal skulle delta. Men det var ingen där som nappade.

Vid got tillfälle har jag skrivit pressmeddelanden som gått ut inför blockader. Vid det senaste tillfället ville inte jag att jag skulle stå som kontaktperson, det borde vara en kvinna. Tyvärr skrev vi inget pressmeddelande den gången.

Också på twitter under de # som används domineras av män. Jag försöker att inte ständigt RT:à män. Men jag är nog långt ifrån perfekt. Också här.

Så detta genusperspektiv försöker jag bära med mig i min aktivism och alltid. Det är lätt att vara feminist i praktiken men mycket svårare att vara det i verkligheten. Jag försöker men är långt ifrån att nå ända fram. Därför behöver jag påminnas om jämställdheten. Vi behöver påminna varandra. Men (!) det är vi män som bär ansvaret för detta. Därför måste också vi män vara en del av lösningen.

Jag tror att en del av lösningen är att bestämma sig inför t.ex. en blockad vilka som ska vara talespersoner. Det verkar som att vi lättare glömmer bort jämställdheten när det blir stressigt. Då gör vi som vi brukar göra. Då blir DDT mycket män. Därför tror jag att god planering kan underlätta. Men framförallt att bestämma sig för att vi vill bryta de strukturer som finns som gynnar män.

Vad tror ni vi kan göra för att göra det mer jämställt?

Svara

Ylva on måndag 14 maj 2012 at 22:05.

Hej Jonas!

Tack för respons och kommentar, det blir vi hemskt glada för!

För mig är det viktigt att vi är medvetna om att det finns en struktur och att vi alla är en del av den och försöka belysa det. Men sen är det också viktigt att vi inte fastnar i hur det har sett ut eller hur det ser ut nu utan går vidare och frågar oss hur vi vill att det ska se ut och hur vi ska kunna nå dit.

Jag håller med det du säger i sista stycket, att det är viktigt att bestämma på förhand hur vi vill att det ska vara på plats. Där tycker jag t.ex. att vängrupper är ett bra sätt att bryta den omedvetna hierarkier (inte bara när det gäller män och kvinnor).

Jag tror också på att promota, uppmuntra och lyfta upp varandra. Jag hade inte vågat ta den platsen jag har gjort om jag t.ex. inte hade haft Elin som hade uppmuntrat och peppat mig. När media hör av sig till män, eller kyrkor och föreningar, som vill prata om aktivism och blockader att föra frågan vidare till en kvinna. Jag och Elin har pratat om att ha någon form av ”resurslista” en variant av Rättviseförmedligen, just för att visa att det finns kvinnor som vill bli tillfrågade och gärna tackar ja. Det tror jag är ett sätt vi kan göra fördelningen bättre.

Vill också att det ska finnas en vision, en tydlig idé, hur vill vi att framtiden ska se ut? Jag drömmer om att fler ska komma ut ur passivitet och börja agera och ett sätt att göra det är att visa upp en mångfald av förebilder, manliga & kvinnliga, unga & gamla etc så att folk inte behöver känna att de behöver passa in en mall för att komma med. Och också att det inte blir en person eller några personer rörelsen samlas runt (även om den sortens rörelser har haft sin tid och plats) utan att vi kan vara en mer icke-hierarkisk och jämställd rörelse. Om vi har det målet och drömmen framför oss kanske det blir lättare att bereda plats för andra.

Det är några av mina tankar!

/Ylva

Svara

Elin on tisdag 22 maj 2012 at 16:16.

Tack för din långa kommentar Jonas! Jag tycker att det är svårt att, som du säger, säga att det är män som bär ansvaret för en rättvis fördelning av utrymme. Inte för att jag inte tror det, utan för att jag riskerar att bli kallad för rabiat eller dylikt om jag säger det. (Att du kan säga det och förmodligen gå fri är ännu ett tecken på könsmaktsordningen som tillåter dig som man att säag saker som jag som kvinna inte har lov att säga.)

Jag har fått mycket skit när jag sagt att män behöver backa. Enskilda individer har känt sig påhoppade och fråntagna sitt utrymme. Jag har fått höra att det faktum att jag blir lyssnad på i vissa sammanhang tyder på att män inte alls behöver backa. Att platsen finns och eftersom jag tagit den behöver jag inte klaga. Jag blir så matt!

För det första: Om vi erkänner vi att det finns en struktur i vårt samhälle som fördelat mer makt och utrymme till män än till kvinnor, hur gör vi då något åt det utan att fördela makt och utrymme från enskilda män till enskilda kvinnor? Om jag får ett bra svar på den frågan ska jag kanska sluta prata om att män behöver kliva åt sidan. Det är klart att det är tråkigt att talangfulla män inte ska få uttrycka sin fulla potential, men i relation till det strukturella problemet där vi går miste om ännu fler kvinnors potential tycker jag att det problemet blir underordnat. Kanske finns det helt enkelt inte plats för alla att göra allt de vill? Eller vad tror ni andra?

För det andra: Mycket av den plats jag har har jag tagit själv. Med näbbar och klor och armbågar. Jag gillar inte det sättet att erövra plats, och enligt mig skulle ingen behöva göra så i den bästa av världar. I den världen fördelar vi utrymme till varandra.

Nu blev det lite väl mycket egna funderingar och kanske inte så mycket svar på din fråga Jonas, men summan av kardemumman är att jag inte känner att jag har något mandat att komma med förslag på lösningar. Men att jag ändå tror att det i slutändan handlar om att backa och erbjuda plats.

Svara

maja on måndag 14 maj 2012 at 22:16.

en kvinna som är aktivist – annika spalde förstås (http://annikaspalde.blogspot.se/)! tänker också på helgeandssystrarna på alsike kloster. en aktivist som inte är levande för tillfället men ändå inspirerar är dorothy day.

Svara

brynte on tisdag 15 maj 2012 at 10:40.

Jättebra! Tänkte också på Annika Spalde, som ju är den tydligaste och mest profilerade kristna aktivisten i Sverige, kvinnor och män inkluderade. Även Dorothy Day tänkte jag på som är en viktig förebild för mig. Alsike-systrarna ser jag mycket fram emot att träffa nästa vecka!

Vidgar man perspektivet till t ex Amd så är mönstret helt annorlunda mot i kristen flyktingaktivism. Där är det mycket stort övertag hos kvinnorna, både i antal, erfarenhet och driv vilket gladde mig enormt när jag insåg.

Svara

Elin on lördag 19 maj 2012 at 01:26.

Annika Spalde, Dorothy Day och alsikesystrarna är klockrena! Men få, och det är ofta dessa som kommer upp som förslag på förebilder. Jag vill ha fler! Och jag vill ha förebilder nära mig själv. Jag säger Ylva och Maja till att börja med.

Svara

hjartatarfullt on tisdag 15 maj 2012 at 14:52.

Superbra tips på kvinnliga aktivister (då räknar jag med dig också Maja!) Vi får ta och samla ihop flera och skriva ett blogginlägg för att komplettera.

/Ylva

Svara

Elin on måndag 28 maj 2012 at 11:54.

Här har jag samlat det twittersamtal som följde på att vi släppte det här avsnittet:

http://hjartatarfullt.se/twittersamtal-om-aktivism/

Svara

Niclas Persson on torsdag 7 juni 2012 at 18:57.

Äntligen har jag lyssnat på er podd. Hade den sparad på en öppen flik i någon månad innan jag nu slutligen fann tiden att lyssna.

Jag tycker ni tar upp så himla mycket bra och viktigt. Det öppnar för ganska mycket eftertanke och är härligt framåt vilket uppmuntrar människor att också bli aktivister.

Vid min första blockad slogs jag av att det var just så himla många tjejer. Jag upplevde också att de var dem som kom förberedda och delade med sig av ex. Fika till andra. Men som ni säger, blev det främst män som tog plats. Eller det var på något sätt samtidigt uppmuntrande för nya. Men det märktes att det var just killar som lyftes upp som gamla rävar som fick dela med sig av sina goda råd, inte så många tjejer även om det säkert finns lika många som har minst lika bra råd.

Jag tycker också ni är ganska klockrena när ni pratar om bilden av aktivisten. Att hen måste vara superengagerad och som ni säger helst tycka det är superjobbigt att åka till en blockad. Jag har stött på känslan av det också, samtidigt som jag kände en väldigt stark gemenskap under blockaden och tyckte det var riktigt kul. Men jag tycker mig känna av att vi går i rätt riktning. Enligt vad jag förstått blir det mer öppet genom mer information, vilket gör att fler kommer och speciellt såna som inte är superaktivister. Men det är ju de vi vill ska komma, så vi blir fler.

Men allt ställs lite på sin spets med den här stressen, brist på information och också risken att polisen ändrar sin taktik om de märker vi mobiliserar. Jag är för mer öppenhet och att vi ska göra vad vi kan för att motverka könsroller och andra förtryckande strukturer, men ibland känns det svårt att upprätthålla en struktur för att motverka dåliga strukturer. Det är svårt att ha demokratiska möten när allt händer snabbt osv. å andra sidan är dte en av utmaningarna som gör att jag vill fortsätta delta.

Slutligen. Jag fattar liksom att jag tar mycket plats jag också. Det värsta är att jag för att jag pratar, skriver och twittrar om blockad framstår som just en superaktivist. När jag i verkligheten är väldigt ny. Det är svårt att som man med lite skägg och ibland palestinasjal att inte bli tagen för en väldigt erfaren aktivist, medan jag gärna ser andra tar plats, och då gärna tjejer.

Men bra podd. Jag tänker sprida den.

Svara

Ylva on söndag 10 juni 2012 at 18:10.

Tack för svar och synpunkter Niclas! Om vi har lyckats uppmuntra andra till att bli aktivister och nyanserat bilden av vad är en aktivist är blir ingen gladare än vi! 🙂 Även om vi också som sagt ibland stämmer in på bilden av den typiska aktivisten.

Och ja, du har verkligen poäng i att det är svårt när det blir så pass stressat och oklart som det blir ibland under en blockad. Men mellan de ”skarpa lägena” så är det lugnare – kanske om vi börjar där så blir det lättare även när det blir stressigt.

Tack för att du vill sprida vår pod! Det gör oss hemskt glada!

Svara

Jonas L on söndag 24 juni 2012 at 16:13.

Jag tycker det är sämre i kristna sammanhang tyvärr. Inom flera lokalgrupper av Aktion mot deportation (Sthlm, Malmö) är mitt intryck att det varit/är mer kvinnor än män som varit drivande, det var även min upplevelse när deportations-blockaderna började. Även på No Border i veckan var det huvudsakligen mskr som identifierar sig som kvinnor som höll i workshops. Men dom/vi är ju också mer media-skeptiska, varför det inte syns så tydligt utåt.

För egen del kan jag nog säga att jag lärt mig aktivism och anarkism i väldigt hög utsträckning genom kvinnor (Annika Spalde, AMD-folk, Dorothy Day, Nekeisha Alexis-Baker). På senare tid har också fler kvinnor synts kring flykting-frågan och blockaderna, tex Mattlo, Maja (som var på ett seminarium på Torp i helgen, iofs inte ensam), Sofia Jönsson. Men det beror nog också en hel del på att ni envisas med att lyfta den här frågan. Det är rätt och modigt, keep up the good work.

Svara

Lämna en kommentar

Din mailadress kommer inte att publiceras eller delas. Obligatoriska fält är markerade med *

Du kan använda dessa HTML-taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>